Gunnar Eklunds berättarföreställning – en fri tolkning av Torgny Lindgrens berättelse ”I Brokiga blads vatten”.
”En dag när moster Lydia stod vid köksbordet – ja det var under kriget och hon hade just kokat tre fläskläggar som hon skulle plocka köttet av – knackade självaste prins Eugen försiktigt tre gånger på dörren innan han steg in. Moster Lydia visste ju inte alls vem det var och ropade: Plats! Plats! Prins Eugen ställde sig genast i givakt men det var inte åt honom hon skrikit, utan åt den danska doggen Lola som hon fått i stället för betalning av en nasare från Boden som stulit´na i Bygdsiljum…”
Vilken sanning det ligger i det här – att prins Eugen skulle ha kommit på besök hos moster Lydia i Norsjö – är inte så lätt att veta då hennes systerson, och tillika berättelsens författare, heter Torgny Lindgren. Han skrev en gång till Gunnar Eklund att ”man icke ska vara återhållsam då man ljuger.”
Vi på Västerbottensteatern är mycket glada att Gunnar Eklund återkommer med denna ”Torgny-föreställning” denna öppningshöst på Sara Kulturhus. Få skådespelare har väl tolkat Torgny Lindgrens texter och karaktärer så ofta som han. Allt från Skrävel Jani i Ormens väg på hälleberget till berättelsen om Skräddare Molin som också spelades in för TV. Och nu, tio Torgnyproduktioner senare, presenterar vi stolt När prinsen kom till byn – en fri tolkning av I Brokiga Blads vatten – en färgglad berättelse om livet och kärleken till konsten.
Pressklipp:
Det är en älskvärd historia om udda människor på ett pensionat i skuggan av andra världskriget. Och det är där tyngdpunkten
ligger i Gunnar Eklunds tolkning. Han gör som vanligt det mesta rätt. Ensam på scenen i en timme, många karaktärer att gå in och ut ur – och ändå ställer han sig aldrig i vägen. Det är hela tiden texten som har huvudrollen. – VK 26/2-2019
ENG:
Torgny Lindgen is one of the regions 3 literary giants. När prinsen kom till byn is a colourful story of how Prince Eugen, a skilled artist, arrives in Norsjö where he meets a well-known local painter, Herman Andersson. Perhaps not an entirely true story, but then as the author himself proclaimed – ”One should never restrain when lying”.
