Västerbottensteaterns konstnärliga ledare Johanna Salander samtalar med författaren och tidigare fabriksarbetaren Maria Hamberg om att lyfta osynliga berättelser och platser, och om hur minnen sätter sig i kroppen.
Maria Hamberg är född 1954 och bor i Ullånger i Ångermanland. Hon hade i många år drömt ”om att få berätta om de kvinnor som likt mig själv gått omkring som invandrare i mansvärlden, i blåställ och stålhätteskor på arbetstid”. Hon ville att resten av världen, som inte varit inne på verkstäder och fabriker, skulle få möta människor de inte kände och som de inte trodde fanns. Det var så det började, med noveller i olika tidningar. Småningom blev det en bok. Sen flera. Hennes bok Några gjorde hålen, om kvinnor på verkstadsgolvet, har varit en stor inspirationskälla för Johanna Salander och var starten till arbetet med föreställningen Stygn, om kvinnorna som arbetade på Algots Nord, som också spelar under Berättarfestivalen.
Maria Hamberg är både kritikerrosad och prisbelönt. 2012 tilldelades hon fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris och 2018 Birger Normanpriset.
Hösten 2025 är hon aktuell med boken Det verkligt viktiga: Minne, kropp, plats.
”Det är skillnad på verklighet. Och verklig verklighet. Även minnen förändras över tid. Men det finns också minnen och tankar som sitter i kroppen, i handens rörelse eller som bor på en plats där du varit. När du känner hur vinden smeker kinden, hur jorden faller ned över fingrarna i planteringsgropen, du känner en speciell doft eller ser en gran böja sig under snöns tyngd och du är hemma, du vet att du kan. Det är sådant den här boken handlar om – det verkligt verkliga.”
