”Har de kärringar till sånt?”

Kirunagruvans första kvinnliga borrare IngMari Lundmark berättar, tillsammans med sin dotter Anneli Lundmark, om kvinnorna som gick före i gruvan och om motståndet de mötte.

I Sverige förbjöds kvinnorna att arbeta under jord i gruvor år 1900 och det skulle dröja nära 80 år innan lagparagrafen till slut raderades.

När förbudet slopades blev elritaren IngMari Lundmark den första kvinna att gå bergarbetarutbildningen inom LKAB och den första kvinna att någonsin arbeta vid fronten i Kirunagruvan. Under åtta år stod hon ensam på ett borraggregat flera hundra meter under jord och lyfte två ton borrstål per skift.

Tillsammans berättar vi om gruvkvinnorna som gick före, om varför kvinnorna förbjöds och om den långa och händelserika kampen – framför allt i Norr- och Västerbotten – för att åter öppna upp gruvorna för alla. Vilka var motståndarna? Vilka var pådrivarna?

Och framför allt, hur var det att komma som första kvinna till en totalt mansdominerad värld?

In Swedish.

Eng.
IngMari Lundmark, the first female driller in the Kiruna mine, tells together with her daughter Anneli Lundmark, about the women who where the first to work in a mine and about the resistance they faced. 

In Sweden, women were forbidden to work underground in mines in 1900, and it would take almost 80 years before the law was changed. When the ban was lifted, electrical draftsman IngMari Lundmark became the first woman to attend mining training within LKAB and the first woman to ever work at the front in the Kiruna mine. For eight years, she stood alone on a drilling rig, several hundred meters underground, and lifted two tons of drill steel every shift. 

Together we talk about the mining women who became role models, why women were banned and about the long and eventful struggle – all over Norr- and Västerbotten. Who were the opponents? Who were the instigators? And most important, what was it like to be the first woman in a totally male-dominated world?

In Swedish.