NÄR VÅR HERRE GJORDE BYGDSILJUM och allt det andra

Föreställningen framförs i form av en folklig historia som det brukar berättas i vår del av världen. I den, mellan stjärnor, solar, månar, änglar, djävlar, gudar, människor, slätter och berg – finns plats för musik. Och såklart är den delvis skriven och framförd på bondska.

Att åkrarna är tillkomna av mänsklig möda säger Thomas att han förstod så småningom. Och att han nu vill berätta den här historien som fullväxt säger han beror på en dragning åt fantasterier.

– Jag tror på evolutionen. Skapelseberättelsen anser jag dock vara en vacker, mäktig och poetisk historia – så länge man får göra som man vill vad gäller att tro på den. Och tack och lov så har vi religionsfrihet i vårt land.  Man kan alltså tro på evolutionen och vara öppen för andlighet samtidigt.

 

Thomas ser även att Gud i skapelseberättelsen troligen gav människan större ansvar än hon förtjänar och klarar av.

– Enligt skapelseberättelsen är människan en konstruktion av Vår Herre, en slags uppfinning. Men det var nog som att sätta bocken till trädgårdsmästare att människan tilldelades uppgiften att förvalta skapelsen. Eftersom vi nu är på god väg att utrota alla andra varelser och förstöra hela klotet, så måste man ställa frågan om det blev något fel i konstruktionen? Den frågan dryftas också i föreställningen, avrundar Thomas.