FESTIVALKLUBB LÖRDAG!
I tre år arbetade Maja Heurling och Ola Sandström med att tonsätta Signe Aurells poesi. Och berättelsen om amerikaemigranten Signe är en helt annan än den om Karl-Oskar och Kristina.
1913 lämnade Signe Aurell Sverige för att på egen hand söka lyckan i USA. Hon kom att arbeta som tvätterska och politisk skribent, men hon blev också medborgarrättskämpe och var samtida med protestsångaren Joe Hill som dömdes för mord 1915.
Signe skrev poesi och gav ut sin metriskt perfekta och språkligt glödande diktsamling ”Irrbloss” på svenska 1919. Hennes hittills okända dikter handlar om hemlängtan och om kampen för en ljusare framtid. 100 år senare har de nu fått en musikalisk inramning där folkmusik möter visa och där tonsättningarna lyfter varenda meningsbärande ord.
Det är förvånande att Signe Aurell inte blivit mer uppmärksammad i Sverige men nu är det dags. Och tonsättningarna är alldeles ljuvliga. Det är oändligt vackert och på samma gång både sprött och starkt. Missa inte!
Föreställningen spelas på svenska.
Foto: Christopher Anderzon
PRESSRÖSTER:
”Helt underbara sånger! Att de här dikterna når oss på så långt avstånd i tiden gör mig alldeles matt.” – Göran Greider
”Jordnära och storslaget.” – Sydsvenskan
”Fråga den flykting som korsar ditt spår och du ska med all sannolikhet få höra liknande beskrivningar av längtan till de kända stigarna.” – Lira Musikmagasin
Eng:
For three years, Maja Heurling and Ola Sandström worked to set the poetry of American immigrant Signe Aurell to music. And the story about Signe is completely different from the one about Karl-Oskar and Kristina.
In 1913, Signe Aurell left Sweden on her own to seek fortune in the United States. She came to work as a laundress and political writer, but she also became a civil rights activist and was a contemporary with the protest singer Joe Hill who was convicted of murder in 1915.
Signe wrote poetry and published her metrically perfect and linguistically glowing collection of poems ”Irrbloss” in Swedish in 1919. Her hitherto unknown poems deal with homesickness and the struggle for a brighter future. 100 years later, they have now received a musical setting where folk music meets wisdom and where the compositions lift every meaningful word.
It is surprising that Signe Aurell has not received more attention in Sweden, but now is the time. And the soundtracks are absolutely lovely. It is infinitely beautiful and at the same time both brittle and strong. Do not miss!
Performance in Swedish.
