Två författare, aktuella med var sin bok, möts i ett framträdande där den gemensamma utgångspunkten är frågor kring människans plats på jorden och i historien.
Till minnet av Lajka, 2024, är Jannike Lundgrens andra roman. Den skildrar huvudpersonen Ellens arbete på hemtjänsten någonstans i Västerbotten och de människor och öden hon möter där, i olika skeden av livet. På ett annat plan handlar den om relationen mellan människa och djur och vår ställning på och inställning till planeten. Den utspelar sig mellan liv och död, stort och smått och allt som ryms däremellan.
Luften som kunde tala, 2024, är ett lyrikverk av Jens Unosson, en slags civilisationskritiks-långdikt, som å ena sidan handlar om dagarna på en liten gård, människorna, djuren och träden som levt på den genom århundradena, å andra sidan tar sig an livet och döden ur en lätt esoterisk synvinkel.
Gemensamt för båda verken är att de är fast förankrade i västerbottnisk glesbygd och behandlar teman som i stort är identiska: civilisationskritik, natur kontra kultur, djurrätt, m.m.
Jannike Lundgren är utbildad bibliotekarie och litteraturvetare och jobbar nu som biträdande redaktör vid sidan av skrivandet. Romandebuten kom 2016 med Nu ser man hästen på Sonfjället som även den tog avstamp i glesbygd och djurrättsfrågor. Till minnet av Lajka är hennes andra bok.Jens Unosson är självhushållare, skribent, naturvårdare och musiker – som det sistnämnda kanske mest känd som en av medlemmarna i The Spacious Mind, vilka släppt ett stort antal album och turnerat både i Europa och USA. Som skribent är han återkommande i exempelvis Miljömagasinet, Dagens ETC och Dala-Demokraten. Luften som kunde tala är hans lyrikdebut.
Detta är en del av SkeLitt.
Eng.
Two authors, each with their own new book, meet in a performance where the common starting point is questions about man’s place on earth and in history.
In memory of Lajka, 2024, is Jannike Lundgren’s second novel. It depicts the main character Ellen’s work at the home service somewhere in Västerbotten and the people and fates she meets there, at different stages of life. On another level, it is about the relationship between humans and animals and our position on and attitude towards the planet. It takes place between life and death, big and small and everything in between.
The air that could speak, 2024, is a lyric work by Jens Unosson, a kind of long poem of civilization criticism, which on the one hand is about the days on a small farm, the people, animals and trees that have lived on it over the centuries, on the other hand takes on life and death from a slightly esoteric point of view.
